Nytt bottenrekord i Stockholms Stads cykelsatsning

650 meter "cykelfält" hela satsningen 2009

I takt med att allt fler cyklar i Stockholm satsar staden målmedvetet allt mindre på cyklisterna. Den extrema obalansen i satsningen på bilister respektive cyklister ökar för varje år till bilisternas fördel. Årets satsning är antagligen det nya bottenrekordet. Förutom lite underhållsarbete på några ställen samt en snutt cykelbana på en bilbro i Farsta (!) består Stockholms Stads cykelsatsning 2009 av fyra nya cykelfält (målade streck på gatan) på följande ställen:

• Kungsträdgårdsgatan, (södergående), 340 meter
• Kungsholmsgatan, mellan Bolinders Plan och Kungsbro Strand (västlig riktning), 190 meter
• Kungsgatan, mellan Kungsbron och Vasagatan (östlig riktning), 70 meter
• Katarinavägen, mellan Peter Myndes Backe och OK-garaget, 50 meter

Ungefär 650 meter "cykelfält". Det är allt. Kostnaden för cykelfält var år 2003 400 kr/meter. I dag kan den högt räknad uppskattas till 1000 kr/meter. En "satsning" som kan beskrivas som en arrogant loska rakt i ansiktet på stans cyklister från borgarrådet Ulla Hamilton & Co.

Inte mitt krig...

Inom några dagar var jag med om följande fyra typiska händelser när jag cyklade på kombinerade gång/cykel-banor:

1. Plingade 10 meter i förväg. Fotgängaren tar blixtsnabbt ett steg åt sidan där jag tänkt passera. Hinner väja.
2. Plingade inte, eftersom det fanns gott om plats att passera. Fotgängaren: "PLINGA FÖR HELVETE!"
3. Plingade, trots att det fanns gott om plats att passera. Fotgängaren: "VAFAN PLINGAR DU FÖR? TYCKERU ATT JAG SKA FLYTTA PÅ MEJ VA?!"
4. Cyklade på cykelbanan: "CYKLA INTE PÅ TROTTOAREN FÖR HELVETE!"

Det här råkar vi ut för var och varannan dag, och visst är det irriterande och tröttsamt. Fotgängare skäller på cyklister och cyklister skäller på fotgängare. Det pågår ett krig på alla platser där cyklister och fotgängare ska dela på samma yta.

Men - jag vill inte delta i detta krig. Det är nämligen fel krig. Min fiende är inte fotgängarna, utan de politiker, vägverksbyråkrater, trafikplanerare och andra element i bilistlobbyn som med demonstrativ arrogans planlägger alla dessa skandalöst usla och konfliktskapande trafikmiljöer för fotgängare och cyklister. Problemet är inte fotgängare på cykelbanan utan en undermålig trafikplanering där cyklister och fotgängare blandas på allt för trånga och dåligt separerade utrymmen. Inkompetenta trafikplanerare tycker att det är toppen att cyklister och fotgängare skäller på varandra istället för att rikta ilskan mot de som har ansvaret - nämligen politiker och trafikplanerare. En variant av "söndra och härska".

Det tycker jag inte att vi ska bjuda dem på.

Populära bilistlögner

Hatet mot oskyddade trafikanter tar sig ibland enfaldiga uttryck. Ett av de mer bisarra är det eviga tjatet om oskyddade trafikanter "som kastar sig ut framför bilen så att man inte har en chans att stanna". Följer man vad som skrivs i svenska media om cyklister och fotgängare via t ex Sesam Nyhetssök (rekommenderas) så hittar man nästan varje dag varianter på detta tema i insändare, intervjuer och debattartiklar. Här vimlar det av fotgängare som "svänger ut ett par meter framför bilen", "kastar sig ut utan att se sig för när jag kommer körande i full fart", "cyklar ut rakt framför mig när jag kommer körande i 50 km/timmen", etc etc. Och alltid med slutklämmen "så att jag inte har en chans att stanna", "så att jag omöjligt hinner bromsa" etc, etc.

Eftersom inga av dessa bilister – enligt vad de själva påstår – hinner stanna, så förstår man ju vilket dagligt blodbad det måste bli med hundratals (tusentals?) påkörda cyklister och fotgängare.

Samma enfaldiga tema är populärt också i myndighetspropagandan från t ex polisen och vägverket. Då brukar det låta ungefär så här på tal om bilisternas väjningsplikt: "Ni kan ju inte bara kliva/cykla rakt ut utan att se er för, utan måste ge bilisterna en chans att hinna stanna", som om det var vanligt att oskyddade trafikanter inte gör det, d.v.s. blir påkörda.

Nu är det ju faktiskt väldigt enkelt att konstatera att ovanstående är lögnaktigt. Eftersom vi inte har ett blodbad vid övergångsställen och cykelöverfarter hinner bilisterna bevisligen stanna för de oskyddade trafikanter som vågar sig ut på övergångsställen och cykelöverfarter. Och eftersom bilisterna hinner stanna "kastar sig" de oskyddade trafikanterna bevisligen inte ut i gatan utan att se sig för. Så enkelt är det

PS1: Något som kan vara bra att veta: Av de i genomsnitt 60 fotgängare som varje år under 2000-talet har dödats av bilister på övergångsställen är ca hälften pensionärer. Det vi vi ju alla att speciellt pensionärer gillar att kasta sig ut framför bilar som kommer i full fart (ironi).

PS2: Motivet bakom ovanstående lögner är inte svårt att räkna ut. Det handlar om ett angrepp på "zebralagen". Det finns starka krafter inom bilistlobbyn hos motororganisationerna, vägverket, NTF med flera som oförtröttligt arbetar på att sprida uppfattningen att fotgängarna inte är mogna för "zebralagen", att lagen "missbrukas" av fotgängarna.