skip to main |
skip to sidebar
Motororganisationen Vägverket arbetar målmedvetet och systematiskt på att decimera antalet cyklister i Sverige. Strategin är tudelad; dels strävar man efter att få så många som möjligt att sluta cykla, dels försöker man på olika sätt ordna att så många cyklister som möjligt blir ihjälkörda eller så svårt skadade att de inte kan cykla mer.
Ett viktigt led i detta arbete är är att bygga om mil efter mil av svenska allmänna vägar så att de blir livsfarliga att cykla på. Det handlar om så kallade "mitträckesvägar" eller "1+2 vägar". Från att tidigare ha haft ca två meter breda vägrenar, där cyklisterna haft åtminstone en dryg meters marginal till omkörande bilar, reducerar man nu cykelbanan till 75 centimeter. En cykel är ca 60 cm bred. Det innebär att det finns 15 cm till godo, 7,5 cm på var sida. Alltså 7,5 cm utrymme till bilisternas körfält där långtradare rusar förbi i 90 kilometer i timmen.
Nu senast är man igång på väg 66 mellan Surahammar och Västerås. För att bemöta kritiken från upprörda cyklister skickar Vägverket ut Knut Hawby, en trubbig hantlangarchef som verkar vara expert på våta jobb. Denne Knut Hawby skulle kunna säga: "nej, den här vägen är absolut inte avsedd att cykla på", eller "nej, här blir det livsfarligt att cykla, det avråder vi bestämt ifrån". Men det gör han inte. Istället säger han: "det finns inget trafiksäkerhetsproblem att cykla på en sån här väg". Inga säkerhetsproblem med långtradare och bussar som rusar fram i 90 kilometer i timmen ett par decimeter till vänster om cyklisten. Ännu en livsfarlig rekommendation från Vägverket. Antingen vill denne Knut Hawby att cyklister ska dödas eller skadas, eller också är han totalt omdömeslös.
Hur sköter sig egentligen bilisterna i trafiken? Hur är dom som förare? Vilka kan vara bättre lämpade att svara på denna fråga än bilisterna själva! Därför ögnade jag igenom några hundra inlägg på olika forum (t ex i Aftonbladet) där bilister får tala om vad de tycker om andra bilister. Följande omdömen sammanfattar bilisternas åsikter på ett bra och representativt sätt:
"Man kan ju undra om alla dessa blinda miffon har köpt sina körkort på postorder." "De flesta kör som lobotomerade babianer." "Taxiförarna verkar inte känna till en enda trafikregel." "Standard numera är att köra som hänsynslösa idioter, preja, ligga två meter bakom och trycka, skita blankt i högerregeln, väjningsplikt och stopplikt." "Vad är det som gör att människor förvandlas till aggressiva och totalt omdömeslösa skitstövlar så fort dom sätter sig bakom ratten?" "Jag bedömer att 70 procent av bilisterna kör så dåligt att de egentligen inte borde ha körkort." "Finns det ingen som kan ta bort alla dessa jävla vimsiga kärringar och gubbstruttar som förpestar livet på våra svenska vägar?" "Om man kör så erbarmligt dåligt som en majoritet av bilisterna borde man aldrig sätta sig bakom en ratt." "Det är bara att hoppas att alla dessa impotenta fartidioter kör ihjäl sig själva innan de kör ihjäl någon annan."
Efter att ha läst dessa och och ett mycket stort antal liknande omdömen kan man bara känna beundran för bilisternas självkännedom och uppriktighet. Som fotgängare och cyklister kan vi bara instämma. Sakkunskapen har talat; bilisterna har helt rätt i sina åsikter om bilister.
Den 4 juni var det dags för "Stockholms cykeldag" som manifesterades med ett litet jippo vid Nybroplan. Bakom cykeldagen står bland andra motormaffian Vägverket, Stockholms stad som har dragit ner satsningen på hundratusen cyklister till en arrogant loska (10 miljoner/år - ungefär vad en sketen rondell kostar), hjälmlagslobbyn NTF som anser att det ökande antalet skadade vid övergångsställen är fotgängarnas fel (dom springer bara rakt ut) och på sin hemsida fantasifullt påstår att en lag om cykelhjälm för alla redan finns "i ett tiotal andra länder". Under cykeldagen delade man ut påsar med juice och en karta över Stockholms katastrofalt dåliga infrastruktur för cyklister.
Vad cykeldagen egentligen borde handlat om (bland annat) utspelade sig ca 50 meter från partytälten, vid övergångsställena och cykelöverfarterna vid Nybroplan, där under den korta tid jag stod där massor av bilister och bussförare körde rakt mot rött. Vid ett tillfälle låg en polisbil bakom en rödljuskörande buss, utan att reagera. Undrar vem som körde den polisbilen? Kanske Konstapel Carl Gustaf klingklang Wrangel?
Motororganisationen Vägverket arbetar målmedvetet och systematiskt på att decimera antalet cyklister i Sverige. Strategin är tudelad; dels strävar man efter att få så många som möjligt att sluta cykla, dels försöker man på olika sätt ordna att så många cyklister som möjligt blir ihjälkörda eller så svårt skadade att de inte kan cykla mer.
