skip to main |
skip to sidebar
650 meter "cykelfält" hela satsningen 2009
I takt med att allt fler cyklar i Stockholm satsar staden målmedvetet allt mindre på cyklisterna. Den extrema obalansen i satsningen på bilister respektive cyklister ökar för varje år till bilisternas fördel. Årets satsning är antagligen det nya bottenrekordet. Förutom lite underhållsarbete på några ställen samt en snutt cykelbana på en bilbro i Farsta (!) består Stockholms Stads cykelsatsning 2009 av fyra nya cykelfält (målade streck på gatan) på följande ställen:
• Kungsträdgårdsgatan, (södergående), 340 meter
• Kungsholmsgatan, mellan Bolinders Plan och Kungsbro Strand (västlig riktning), 190 meter
• Kungsgatan, mellan Kungsbron och Vasagatan (östlig riktning), 70 meter
• Katarinavägen, mellan Peter Myndes Backe och OK-garaget, 50 meter
Ungefär 650 meter "cykelfält". Det är allt. Kostnaden för cykelfält var år 2003 400 kr/meter. I dag kan den högt räknad uppskattas till 1000 kr/meter. En "satsning" som kan beskrivas som en arrogant loska rakt i ansiktet på stans cyklister från borgarrådet Ulla Hamilton & Co.
Inom några dagar var jag med om följande fyra typiska händelser när jag cyklade på kombinerade gång/cykel-banor:
1. Plingade 10 meter i förväg. Fotgängaren tar blixtsnabbt ett steg åt sidan där jag tänkt passera. Hinner väja.
2. Plingade inte, eftersom det fanns gott om plats att passera. Fotgängaren: "PLINGA FÖR HELVETE!"
3. Plingade, trots att det fanns gott om plats att passera. Fotgängaren: "VAFAN PLINGAR DU FÖR? TYCKERU ATT JAG SKA FLYTTA PÅ MEJ VA?!"
4. Cyklade på cykelbanan: "CYKLA INTE PÅ TROTTOAREN FÖR HELVETE!"
Det här råkar vi ut för var och varannan dag, och visst är det irriterande och tröttsamt. Fotgängare skäller på cyklister och cyklister skäller på fotgängare. Det pågår ett krig på alla platser där cyklister och fotgängare ska dela på samma yta.
Men - jag vill inte delta i detta krig. Det är nämligen fel krig. Min fiende är inte fotgängarna, utan de politiker, vägverksbyråkrater, trafikplanerare och andra element i bilistlobbyn som med demonstrativ arrogans planlägger alla dessa skandalöst usla och konfliktskapande trafikmiljöer för fotgängare och cyklister. Problemet är inte fotgängare på cykelbanan utan en undermålig trafikplanering där cyklister och fotgängare blandas på allt för trånga och dåligt separerade utrymmen. Inkompetenta trafikplanerare tycker att det är toppen att cyklister och fotgängare skäller på varandra istället för att rikta ilskan mot de som har ansvaret - nämligen politiker och trafikplanerare. En variant av "söndra och härska".
Det tycker jag inte att vi ska bjuda dem på.
Hatet mot oskyddade trafikanter tar sig ibland enfaldiga uttryck. Ett av de mer bisarra är det eviga tjatet om oskyddade trafikanter "som kastar sig ut framför bilen så att man inte har en chans att stanna". Följer man vad som skrivs i svenska media om cyklister och fotgängare via t ex Sesam Nyhetssök (rekommenderas) så hittar man nästan varje dag varianter på detta tema i insändare, intervjuer och debattartiklar. Här vimlar det av fotgängare som "svänger ut ett par meter framför bilen", "kastar sig ut utan att se sig för när jag kommer körande i full fart", "cyklar ut rakt framför mig när jag kommer körande i 50 km/timmen", etc etc. Och alltid med slutklämmen "så att jag inte har en chans att stanna", "så att jag omöjligt hinner bromsa" etc, etc.
Eftersom inga av dessa bilister – enligt vad de själva påstår – hinner stanna, så förstår man ju vilket dagligt blodbad det måste bli med hundratals (tusentals?) påkörda cyklister och fotgängare.
Samma enfaldiga tema är populärt också i myndighetspropagandan från t ex polisen och vägverket. Då brukar det låta ungefär så här på tal om bilisternas väjningsplikt: "Ni kan ju inte bara kliva/cykla rakt ut utan att se er för, utan måste ge bilisterna en chans att hinna stanna", som om det var vanligt att oskyddade trafikanter inte gör det, d.v.s. blir påkörda.
Nu är det ju faktiskt väldigt enkelt att konstatera att ovanstående är lögnaktigt. Eftersom vi inte har ett blodbad vid övergångsställen och cykelöverfarter hinner bilisterna bevisligen stanna för de oskyddade trafikanter som vågar sig ut på övergångsställen och cykelöverfarter. Och eftersom bilisterna hinner stanna "kastar sig" de oskyddade trafikanterna bevisligen inte ut i gatan utan att se sig för. Så enkelt är det
PS1: Något som kan vara bra att veta: Av de i genomsnitt 60 fotgängare som varje år under 2000-talet har dödats av bilister på övergångsställen är ca hälften pensionärer. Det vi vi ju alla att speciellt pensionärer gillar att kasta sig ut framför bilar som kommer i full fart (ironi).
PS2: Motivet bakom ovanstående lögner är inte svårt att räkna ut. Det handlar om ett angrepp på "zebralagen". Det finns starka krafter inom bilistlobbyn hos motororganisationerna, vägverket, NTF med flera som oförtröttligt arbetar på att sprida uppfattningen att fotgängarna inte är mogna för "zebralagen", att lagen "missbrukas" av fotgängarna.
Motororganisationen Vägverket arbetar målmedvetet och systematiskt på att decimera antalet cyklister i Sverige. Strategin är tudelad; dels strävar man efter att få så många som möjligt att sluta cykla, dels försöker man på olika sätt ordna att så många cyklister som möjligt blir ihjälkörda eller så svårt skadade att de inte kan cykla mer.
Ett viktigt led i detta arbete är är att bygga om mil efter mil av svenska allmänna vägar så att de blir livsfarliga att cykla på. Det handlar om så kallade "mitträckesvägar" eller "1+2 vägar". Från att tidigare ha haft ca två meter breda vägrenar, där cyklisterna haft åtminstone en dryg meters marginal till omkörande bilar, reducerar man nu cykelbanan till 75 centimeter. En cykel är ca 60 cm bred. Det innebär att det finns 15 cm till godo, 7,5 cm på var sida. Alltså 7,5 cm utrymme till bilisternas körfält där långtradare rusar förbi i 90 kilometer i timmen.
Nu senast är man igång på väg 66 mellan Surahammar och Västerås. För att bemöta kritiken från upprörda cyklister skickar Vägverket ut Knut Hawby, en trubbig hantlangarchef som verkar vara expert på våta jobb. Denne Knut Hawby skulle kunna säga: "nej, den här vägen är absolut inte avsedd att cykla på", eller "nej, här blir det livsfarligt att cykla, det avråder vi bestämt ifrån". Men det gör han inte. Istället säger han: "det finns inget trafiksäkerhetsproblem att cykla på en sån här väg". Inga säkerhetsproblem med långtradare och bussar som rusar fram i 90 kilometer i timmen ett par decimeter till vänster om cyklisten. Ännu en livsfarlig rekommendation från Vägverket. Antingen vill denne Knut Hawby att cyklister ska dödas eller skadas, eller också är han totalt omdömeslös.
Hur sköter sig egentligen bilisterna i trafiken? Hur är dom som förare? Vilka kan vara bättre lämpade att svara på denna fråga än bilisterna själva! Därför ögnade jag igenom några hundra inlägg på olika forum (t ex i Aftonbladet) där bilister får tala om vad de tycker om andra bilister. Följande omdömen sammanfattar bilisternas åsikter på ett bra och representativt sätt:
"Man kan ju undra om alla dessa blinda miffon har köpt sina körkort på postorder." "De flesta kör som lobotomerade babianer." "Taxiförarna verkar inte känna till en enda trafikregel." "Standard numera är att köra som hänsynslösa idioter, preja, ligga två meter bakom och trycka, skita blankt i högerregeln, väjningsplikt och stopplikt." "Vad är det som gör att människor förvandlas till aggressiva och totalt omdömeslösa skitstövlar så fort dom sätter sig bakom ratten?" "Jag bedömer att 70 procent av bilisterna kör så dåligt att de egentligen inte borde ha körkort." "Finns det ingen som kan ta bort alla dessa jävla vimsiga kärringar och gubbstruttar som förpestar livet på våra svenska vägar?" "Om man kör så erbarmligt dåligt som en majoritet av bilisterna borde man aldrig sätta sig bakom en ratt." "Det är bara att hoppas att alla dessa impotenta fartidioter kör ihjäl sig själva innan de kör ihjäl någon annan."
Efter att ha läst dessa och och ett mycket stort antal liknande omdömen kan man bara känna beundran för bilisternas självkännedom och uppriktighet. Som fotgängare och cyklister kan vi bara instämma. Sakkunskapen har talat; bilisterna har helt rätt i sina åsikter om bilister.
Den 4 juni var det dags för "Stockholms cykeldag" som manifesterades med ett litet jippo vid Nybroplan. Bakom cykeldagen står bland andra motormaffian Vägverket, Stockholms stad som har dragit ner satsningen på hundratusen cyklister till en arrogant loska (10 miljoner/år - ungefär vad en sketen rondell kostar), hjälmlagslobbyn NTF som anser att det ökande antalet skadade vid övergångsställen är fotgängarnas fel (dom springer bara rakt ut) och på sin hemsida fantasifullt påstår att en lag om cykelhjälm för alla redan finns "i ett tiotal andra länder". Under cykeldagen delade man ut påsar med juice och en karta över Stockholms katastrofalt dåliga infrastruktur för cyklister.
Vad cykeldagen egentligen borde handlat om (bland annat) utspelade sig ca 50 meter från partytälten, vid övergångsställena och cykelöverfarterna vid Nybroplan, där under den korta tid jag stod där massor av bilister och bussförare körde rakt mot rött. Vid ett tillfälle låg en polisbil bakom en rödljuskörande buss, utan att reagera. Undrar vem som körde den polisbilen? Kanske Konstapel Carl Gustaf klingklang Wrangel?
Eftersom cyklister ofta blir utskällda (ibland t.o.m. av poliser) när de cyklar på t ex övergångsställen eller gågator följer här en liten snabblektion:
Gågata: Jadå, här får du cykla.
Obevakat övergångsställe: Här får du cykla.
Bevakat övergångsställe: Här får du cykla.
Cykla mot röd gubbe: Olagligt men inte straffbart.
När du är ute på en cykelöverfart: Bilister ska ge dig företräde (sakta in "så att det inte uppstår fara för cyklisten" som det står i lagen). Många bilister tror faktiskt (understödda av myndigheternas "cyklister behöver ni inte bry er om") att det är o.k. att köra på cyklister i detta läge.
När du har cyklat ut på ett övergångsställe: Bilister ska ge dig företräde (se ovan).
Fan! På cykelbanan längs bilvägen idag låg minst två nya krossade flaskor – förutom de fyra eller fem som har krossats där efter sopningen för några veckor sedan. Glaskrosset finns bara där cykelbanan löper direkt intill bilvägen, inte där den går en bit ifrån. Förklaringen är enkel. För en tid sedan såg jag hur glaset kommer dit; en flaska som singlar ut genom sidorutan på en bil en sen kväll. Pricksäkert kraschar den på cykelbanan. Som avsett. Jag har hört berättas om samma typ av sabotage från andra delar av Stockholm, från Göteborg, Linköping och Uppsala.
Vad trött man blir på alla dessa aggressiva bilistfjantar. Vad som irriterar är också dubbelmoralen; hysteriskt pådrag när några bilister får sina däck pysta (av Asfaltsindianerna - Var är ni?), medan bilister som skär sönder cykeldäck betraktas som ett naturfenomen.
Vad ska man göra? Om det inte skulle se så kufigt ut skulle jag gärna sopa ut allt glaset på bilvägen igen (kallas "returglas").
"Vuxna cyklister står för hela 85 procent av alla olyckor med huvudskador" , meddelas det i Sveriges Radios lokala nyhetssändningar och en rad landsortstidningar. "Cyklande barn står för resterande 15 procent", får vi därpå veta. Alltså: "Cyklister står för 100 procent av alla olyckor med huvudskador."Hjälmlagslobbyn (i detta fall är det Folksam som står bakom siffrorna) blir allt mer ogenerad i sin aggressiva omsorg om cyklisterna. Enligt mottot Ändamålet Helgar Medlen är tydligen vilka manipulativa glidningar som helst tillåtna. Men nu har man kanske slagit huvet i taket (utan hjälm). Varje människa som inte är skallskadad begriper nämligen att påståendet "cyklisterna står för 100 procent av huvudskadorna" är både komiskt och lögnaktigt.Nu kanske någon invänder att de egentligen menade något annat. Ja, det får vi hoppas. Vad de egentligen försökte säga, och som tydligen var så väldigt svårt att formulera är förmodligen att "av cyklister som drabbas av huvudskador är 85 procent vuxna och 15 procent barn", respektive att "av cyklister som drabbas av huvudskador är 100 procent cyklister". (Wow!)Om du undrar hur det verkligen förhåller sig är sanningen denna: Ca 35.000 cyklister skadas varje år i Sverige. Av dessa drabbas ca 4 procent av skallskador. Av de ca 20.000 personer som varje år drabbas av skallskador är ca 7 procent (1.500) cyklister (ca 6 procent vuxna cyklister).Naturligtvis ska var och en som känner behov av det använda hjälm. Men man undrar ju lite varför hjälmlagslobbyns högröstade omtänksamhet inte omfattar övriga 93 procent som drabbas av skallskador?
– Om alla bilister skulle sätta igång och köra som cyklister gör skulle jag inte vilja gå utanför dörren. Inte utan pansarvagn i alla fall.
Det säger Carl Gustaf Wrangel, som har lyckats bli chef för trafikpolisen i Stockholms city, i ett förvirrat ekoinslag. Begåvat! Tänk bara hur det skulle se ut på alla trånga kombinerade gång/cykelbanor med en massa bilar som rusade fram i full fart. Livsfarligt! Rena massakern.
Och varför inte spinna vidare på Carl Gustafs djärva tänk: Tänk om alla bilister skulle sätta igång köra som barnvagnsförare. Det skulle bli ett blodbad på trottoarerna. Och tänk om alla tågförare skulle sätta igång och köra som bilister; strunta i hastighetsgränser och trafikregler. Vi skulle få tågkatastrofer med tusentals döda. Och tänk om alla piloter skulle sätta igång och köra som mopedister...
Skämt åsido. Cyklister kör cyklar och bilister kör bilar. Det är därför bilisternas framfart är så farlig, och cyklisternas så ofarlig. En polis som inte klarar av se den avgörande skillnaden mellan en cykel som väger 20 kilo och drivs med muskelkraft och en bil som väger mer än ett ton och har 150 hk motor (eller en moped och ett lokomotiv) ska kanske överväga sitt yrkesval.
650 meter "cykelfält" hela satsningen 2009
